Glaspaviljongen i Kåseberga – där Japan möter Österlen

För arkitekten Leif Brodersen och hans fru, konstnären Malin Lobell, var paviljongen länge en dröm: ett vardagsrum i trädgården. En plats för middagar och avkoppling i nära kontakt med naturen, men till ett skönt klimat oavsett väder.

Paviljongen färdigställdes 2025, men själva trädgården har paret vårdat i två decennier. Den stora enen intill – planterad långt innan idén om paviljongen tog form – har spelat en central roll i placeringen. Och just placeringen, siktlinjerna och trädgårdens vegetation har varit lika viktiga som själva byggnaden i sig.

Till ytan friggebod, men upplevs större

Trots sina femton kvadratmeter upplevs glaspaviljongen som långt större tack vare mängden glas. Malin Lobell med sin kännedom om trädgården hade stor del i att bestämma var glasen skulle vara transparenta, var de skulle vara opaka och vilka sidor som skulle gå att öppna upp helt berättar Leif Brodersen. 

Valet av opakt glas mot gatan var först och främst ett beslut om integritet, men blev snart en av paviljongens mest magiska kvaliteter. Det skapar ett fint skuggspel när grönskan utanför paviljongen rör sig med vinden. 

Leif Brodersen beskriver det som en pantomimteater. När mörkret sedan faller förvandlas byggnaden. Det opaka glaset lyser mjukt, som en lykta i trädgården. 

Paviljongen blir lika mycket ett blickfång som en plats att vara i.

Japanska referenser – och ett lokalt samarbete

Leif Brodersen har länge inspirerats av japansk byggnadskultur. Inte som en direkt översättning, utan mer som ett angreppssätt: att luckra upp gränsen mellan ute och inne, att låta rummet förändras efter väder, årstid och behov.
– Den japanska traditionen handlar mycket om hur man kan påverka gränsen mellan ute och inne. Hur det kan flyta ihop. Det var något jag ville utforska här, säger han.

När ritningarna var klara fick han kontakt med Ichi Gadelius, lokal byggare i byn, född i Japan men uppvuxen i Sverige. Ett lyckokast.

– Han såg ritningarna och sade direkt att han ville bygga det. Vi utvecklade flera detaljer tillsammans, berättar Leif Brodersen. Ichi Gadelius var med i hela processen där resultatet är en glaspaviljong som bär både Leif Brodersens arkitektoniska referenser och Ichi Gadelius hantverksmässiga förståelse för detaljer.

Kontrast skapar självklart möte

Den svarta glaspaviljongen står fristående från bostadshuset, men känns ändå som en självklar del av helheten. Det gulputsade bostadshuset från en svunnen fiskarepok är kompakt och slutet, medan paviljongen är dess motsats – transparent, luftig, samtida. Det är i kontrasten de båda husen lyfter varandra.

– Paviljongen är lågmäld, även om den sticker ut. Den känns mer som ett trädgårdsrum än ett nytt hus, säger Leif Brodersen. Med isolerglas, isolering i taket och golvvärme som slås på vid behov fungerar rummet även kyliga dagar. Det är just den komforten som gör att paviljongen används nästan året runt. 

Platsspecifik och helt unikt

Frågar man Leif Brodersen vad som egentligen gör paviljongen unik svarar han att den är platsspecifik. Ett rum som inte bara byggts i naturen – utan med den.

– Det är ett litet objekt som landat på exakt rätt plats. Placeringen och det opaka glaset gör den platsspecifik – den skulle inte se ut så här i någon annan trädgård, menar han. 

Leif Brodersen skrattar när han berättar att flera sagt att paviljongen vore idealisk för yoga, och att han nästan blivit sugen att prova själv. Kanske är det just det som också gör den unik: hur den bjuder in till nya funktioner och upplevelser av deras älskade trädgård.