Byggnadsintegrerade solceller

En solcell (photo voltaic) består av en tunn skiva eller film av ett halvledarmaterial som lagts på ett underlag som oftast är av glas. Om solcellen är belyst så uppstår en spänning mellan framsidan och baksidan. En enskild solcell ger en låg spänning, ca 0,5 volt, den är bräcklig och känslig för fukt. Man seriekopplar därför solceller för att få praktiskt användbara spänningar. De seriekopplade solcellerna skyddas mot fukt, mekaniska belastningar och beröring genom att de inkapslas i ett laminat.

Framsidan av laminatet är av ett transparent material, vanligen glas. För baksidan finns en större frihetsgrad vid val av material. Glas och teflonduk (Tedlar) är vanligt förekommande. Solceller tillverkas i flera varianter, oftast med kisel som råvara. Det finns även solceller som baseras på tunnfilmsteknik. Solcellsmoduler finns i olika kulörer och olika former, monterade på metall eller glas, och täckta med en glas- eller plastyta.

Semitransparenta moduler får man genom att solcellerna på valfritt sätt placeras ut på en glasyta och därefter lamineras. Mellanrummen mellan solcellerna och valet av glas även på baksidan gör att konstruktionen får det semitransparenta utseendet. Det skapar ett spännande ljusspel, men ger inte svalka.

Utvecklingen av solceller har lett fram till att byggnadsintegrerade solceller blivit aktuella. Byggnadsintegrerade solceller ingår som en del i klimatskalet, och oftast är den arkitektoniska avsikten att de ska vara inordnade eller underordnade en arkitektonisk helhet.

Solceller kan även monteras utanför klimatskiktet, exempelvis som utvändigt solskydd för glasade ytor. 

Relaterade sidor