Den långsiktiga glädjen i att spara
Arkitektur och design | 4 november 2025 Varför slänger vi fortfarande fungerande fönster när vi vet att det är både billigare och bättre för klimatet att renovera dem? Fönster är en byggnads själ. De släpper inte bara in ljus utan skapar ett möte mellan ute och inne. Historiskt fick de omsorg och investeringar, både i torp och slott. Men under det senaste halvseklet har massproduktionen sänkt kostnaderna – och kvaliteten. Resultatet har blivit ett slöseri där välgjorda fönster i gedigna material hamnar i containrar.
Om man arbetar med kulturarvsbyggnader så är bevarandet i sig en grundförutsättning. Att göra så små åtgärder som möjligt och bevara det befintliga faller sig helt naturligt och är många gånger också ett krav i en byggnad med höga kulturvärden. Återbruk var en självklarhet i dessa projekt långt innan det blev aktuellt i resten av byggbranschen.
Kortsiktiga materialval och bristfälliga detaljlösningar har däremot lett till att ”byta ut och skrota” blivit mer regel än undantag i vår bransch. Så mycket god kvalitet med omsorgsfulla detaljer har mött döden dumpade i containrar under det sista halvseklet. Detta fortsätter trots att vi nu vet att det faktiskt sparar både pengar och kulturvärden att renovera de fönster som redan finns. En studie om fönsterrenoveringsmetoder från Högskolan i Gävle visar att ett renoverat fönster med bytt glas fortfarande har lägre klimatpåverkan än ett nyproducerat – även efter femtio år. Dessutom ser vi i dag att bevarade originaldetaljer ger höjning av byggnaders ekonomiska värde, vilket blir särskilt tydligt i priser för bostadsrätter.
För att vända trenden från byten till återbruk och renovering behöver vi som konsulter och entreprenörer vara våra kunders goda rådgivare och vägledare, inte minst när det gäller fönster och glas. Vi behöver dessutom hjälpas åt att verka för en ändring av gällande regler och lagar för rot och hyressättning, vilka båda bidrar till onödiga och kortsiktiga byten av såväl fönster som andra byggdelar vid renoveringar.
Vi behöver också värna om vår i dag hotade kulturmiljölagstiftning, som på många sätt hjälper oss att tänka och arbeta varsamt med våra stadsmiljöer och byggnader. Att sluta slänga och i stället spara minskar materialkonsumtionen, men bevarar också våra kulturvärden och våra byggda miljöer. Tänker vi smart och långsiktigt blir det också ekonomiskt över tid, om man inte hela tiden har den kortsiktiga vinsten för ögonen. Gedigna och hållbara material varar över många århundraden. Att spara parkmark, siktlinjer och gatubredder i staden ger kvalitet som håller över tid.
Så kanske är det läge att plocka fram och damma av gammal visdom: den som spar han har. I bästa fall både en sparad slant, bevarade stadsstrukturer, byggnader och fönster och inte minst ett sundare klimat att lämna i arv till kommande generationer. /