Glaset som aldrig tar slut
Debatt | 8 december 2025 Glas är ett fantastiskt material som kan återvinnas i all oändlighet utan att förlora sin kvalitet. I Sverige återvinns nio av tio glasförpackningar och det gör oss till en internationell förebild. Detta är möjligt genom ett väl fungerande system där förpackningsindustrin och återvinningsbranschen tillsammans spelar en avgörande roll för att resurserna ska fortsätta cirkulera.
Det är lätt att fascineras av tekniken, men i grunden handlar cirkulära materialflöden om en stabil efterfrågan på det återvunna materialet. Företag behöver veta att investeringar som görs i dag har bäring också i morgon. Fler arkitekter, byggbolag och beställare måste efterfråga återvunnet glas och det behöver vara norm. Med ökad efterfrågan kan glasets fulla värde tas till vara.
Idag går merparten av det förpackningsglas vi lämnar i återvinning tillbaka till nya flaskor och burkar. Det är en framgångssaga, men också en påminnelse om att även de bästa systemen behöver utvecklas över tid. Just nu diskuteras exempelvis om färgat och ofärgat glas ska samlas in tillsammans eller hållas isär, och om insamlingen i framtiden kan organiseras på andra sätt. Oavsett lösning är det avgörande att inte skapa system som marknaden i dagsläget inte kan möta upp. Lika avgörande är det att företagen får långsiktiga spelregler och en sund konkurrensutsatt marknad. Det är dessa förutsättningar som gör det möjligt att investera i nya lösningar.
Planglas är ett område där potentialen till ökad cirkularitet är enorm. Nya tekniker finns, men de behöver skalas upp och det behöver utvecklas ytterligare återvinningstekniker för glas i fönster, byggnader, bilar, solpaneler, inredning och skärmar. Glastillverkning är resurskrävande och ökad cirkularitet kan både vara kostnadseffektivt och klimatsmart. Varje ruta börjar i sandtäkter, kalkbrott och kemiska processer som påverkar klimat och miljö.
Samtidigt ökar efterfrågan på nya glas, inte minst drivet av energiomställningen. Att det deponeras enorma mängder planglas varje år i Sverige är ett misslyckande och en utmaning som återvinningsbranschen och glasbranschen behöver anta tillsammans. Detta glas är resurser vi inte har råd att förlora.
Utmaningarna är många, men med nya tekniker, sortering och kvalitetssäkring, kan förhoppningsvis mer gammalt planglas bli till nya råvaror framöver. Ju mer planglas vi kan börja hålla i kretsloppet, desto bättre säkrar vi resurserna för framtidens byggnader, transporter och energisystem.
När E6:an i Stenungsund öppnades efter skredet i fjol var det tack vare 40 000 kubikmeter skumglas. Materialet tillverkas av restprodukter från glasåtervinningen som annars hade gått till spillo. Skumglaset är lätt, starkt och dränerande och används i vägar, banvallar och husgrunder. Självklart ska glas återvinnas med så hög kvalitet som möjligt och bli glas igen, men om det inte är möjligt är det bra att avfall kan bli råvara i samhällskritisk infrastruktur.
Återvinning av solpaneler är en annan aktuell fråga. Stora volymer väntar nu på att nå sin livslängd och innovationskraften är redan stark. Företag och forskningsmiljöer utvecklar nya metoder för att separera, återanvända och återvinna material som av många ses som problematiska restflöden. Här kan vi återigen se hur potentialen med glasets cirkularitet driver utveckling framåt för komplexa och sammansatta produkter.
Glaset tar aldrig slut. Utmaningen ligger i att utveckla nya tekniker och bygga system som gör att glasets värde kan fortsätta cirkulera med högsta möjliga kvalitet i generationer framåt. Det är en resa som glasbranschen och återvinningsbranschen har påbörjat, men nu är det hög tid att växla upp det cirkulära tempot ytterligare.
/Ellen Einebrant, vd Återvinningsindustrierna
Krönika publicerad i Glas nr 4 2025.