Från ritning till genomförande med 100% återbrukad aluminium
Nordbyggs arkitekttävling ”Nya ögon på” vänder sig till arkitektstuderande i hela Sverige och syftar till att lyfta fram ett specifikt byggmaterials speciella egenskaper. För år 2026 är glas det materialet som de tävlande hade att arbeta med.
Ett krav i tävlingen var att materialet skulle vara återbrukat. SAPA var ett av de företag som möjliggjorde uppgiften och bidrog med profiler av 100 procent återvunnen aluminium.
Men hur går arbetet till från ritning till genomförande? Läs intervju med SAPAs arkitektsupport Laurent Heindorff.
I nära samarbete mellan arkitektstudenten Jake Weisbrod, Sapa:s arkitektsupport Laurent Heindorff och teknisk support Kjell Löfqvist har en lösning tagits fram där glaset inte monteras på ett traditionellt sätt, utan istället hängs som fria element i en bärande struktur av aluminium i Hydro CIRCAL 100R med 100 procent återvunnit aluminium från post-konsumerad skrot. Projektet utforskar därmed nya sätt att kombinera estetik, konstruktion och hållbarhet, där en skulptural design samtidigt måste uppfylla höga krav på stabilitet, funktion och tillverkningsbarhet.
Kan du beskriva projektet och vad arkitekten Jake ville uppnå?
Jake hade tagit fram en paviljong där ambitionen var att arbeta med glas på ett mer konstnärligt sätt – nästan som att hänga glasen som tavlor i en aluminiumramstruktur. I stället för att montera glasen i en traditionell fasad ville han att de skulle hänga fritt och skapa en utställningsliknande upplevelse. Det var en väldigt kreativ idé, men den låg utanför hur våra fasadsystem normalt används.
Vilka var de första tekniska utmaningarna ni identifierade?
Tidigt insåg vi att fasadsystemet inte kunde användas på det sätt som det är avsett för. Profilerna är designade för att bära och integrera glas i väggar, inte för att fungera som en fristående bärande struktur där glasen hängs upp separat. I det här fallet behövde profilerna i stället agera som balkar och pelare, vilket krävde en helt annan approach.
Hur såg den första idén från arkitekten ut?
Jake ville initialt hänga glasen i dekorprofiler genom att borra hål och trä igenom vajrar. Han övervägde även att använda dekorprofilerna som en form av klämma för att hålla glasen på plats. Där fick vi gå in och avråda, eftersom den typen av infästning varken var säker eller anpassad för belastningen.
Diskuterades några alternativa lösningar?
Ja, vi tittade bland annat på klämmor liknande de som används till duschväggar. Men efter dialog med beslagsleverantörer visade det sig att dessa inte kunde garantera tillräcklig bärighet för de tyngre glasen. Det gjorde att vi behövde tänka vidare och hitta en mer robust lösning.
Hur utvecklades den bärande konstruktionen?
Jake arbetade vidare med en slimmad portalidé där en uppochnervänd U-struktur skulle upprepas och bilda en rektangulär paviljong. För att säkerställa stabiliteten föreslog vi att stänga U-profilerna i botten, samt att komplettera med kryssförband i väggar och tak för att hantera sidokrafter.
För att minska nedböjning föreslog vi även att använda dubbla liggande profiler för att bära glasens vikt. Konstruktionen utvecklades stegvis, där man även testade olika upphängningsmetoder – från vajer till nylonband och tillbaka till vajer igen – innan man landade i en slutlig lösning.
Påverkade glasens placering konstruktionen?
Ja, Jake ville skapa djup genom att hänga glasen i tre olika positioner så att de överlappade varandra. Det påverkade både belastning och geometri, vilket gjorde att vi behövde förstärka konstruktionen ytterligare. Till slut valde vi att ställa profilerna för ökad styvhet och kombinera tre profiler i bredd för att skapa en balkliknande sektion på cirka 150x150 mm. Pelarna byggdes upp på motsvarande sätt med en trippelkonstruktion för att bibehålla symmetri och styrka.
Vilka särskilda konstruktionsutmaningar uppstod?
En utmaning var att samma profiler användes både vertikalt och horisontellt, vilket innebar att dimensionerna behövde harmonisera i hela strukturen. Spröjsförbanden fick därför användas på ett okonventionellt sätt och anpassas för trippelutförande.
Den stora spännvidden i paviljongen krävde dessutom skarvning och invändig förstärkning av profilerna, men utan att det syntes – eftersom den slimmade designen var en central del av uttrycket.
Hur arbetade ni med infästningar och detaljer?
Eftersom glasen inte monterades i traditionella infästningar saknades vissa standardkomponenter i systemet. Det gjorde att vi behövde använda dekorprofiler på ett kreativt sätt, bland annat genom att skruva dem direkt i profilhalsen för att skapa slutna boxsektioner. Det var en lösning utanför standard, men nödvändig för att uppnå både estetik och funktion.
Hur såg samarbetet med arkitekten ut under processen?
Det var en iterativ process med många diskussioner fram och tillbaka. Målet var att hitta en lösning som både uppfyllde arkitektens vision om ett lätt och slimmat uttryck, samtidigt som den var tekniskt genomförbar och klarade belastningarna. Det krävdes kompromisser, men också kreativ problemlösning från båda håll.
Påverkade projektets komplexitet arbetssättet internt?
Ja, eftersom profilerna användes på ett okonventionellt sätt gick det inte att använda vårt vanliga beredningsprogram. I stället ritades hela konstruktionen manuellt i CAD. Vi behövde själva räkna fram rätt spröjsförband, skruvar och tillbehör, ta fram kaplistor och skapa manuella beställningsunderlag.
Vi tog även fram instruktioner till producenten för hur profilerna skulle kapas och bearbetas, inklusive hjälpmedel för korrekt håltagning och förstärkning. Det innebar en betydligt högre grad av manuell handpåläggning än i ett standardprojekt.
Vi åkte även till tillverkaren Skalab i Habo och för att hjälpa till vid uppstarten och kommunicera exakt hur vi hade tänkt och ritat. Sedan deltog vi även vid montaget av paviljongen på Stockholmsmässan för att säkerhetsställa att allt monterades på rätt sätt. Vi valde därför att engagera oss mer än vanligt i detta projekt som innehöll många unika projektlösningar.
Hur arbetade ni med ytbehandling och det visuella uttrycket?
Redan tidigt valde Jake vår Hx-5 Sepia anodisering. Den ger en varm, exklusiv ton som samspelar fint med ljuset. Ytan förändras beroende på betraktningsvinkel, vilket bidrar till att förstärka paviljongens upplevelse och ge djup i materialet.