Bollnäs bibliotekshus: Modern arkitektur möter traditionella Hälsingegårdar

– Allt medan jag enligt den tidens mode lät håret växa, säger han och skrattar när vi möts via video, och säger vidare att han var en del av gröna vågen som rådde på 1970-talet. Han träffade sin fru Lena, som är konstnär och född i Göteborg, på en fest och lyckades övertala henne om att livet på landet var det bästa tänkbara, och de satte bo och bildade familj i en liten ort i Alingsåstrakten. Efter studier i Lund och som nyexaminerad advokat fick Staffan Michelson ta sig an ett fall i Teckomatorp i Skåne där hundratals tunnor med gift hade grävts ner i jorden. 

– Jag företrädde under några år på 1970-talet en trädgårdsmästare vars odlingar blev förstörda så långt som sju kilometer från platsen där tunnorna var nedgrävda. Det var giftets fel påstod han och alla tyckte att han var galen men det visade sig att han hade rätt. Vi lyckades bevisa att giftet från industrin hade tagit sig ut i ån som flöt genom trakten och sedan via bevattningen tagit sig in i hans växthus.

Foam glass till grunden 

Sedan dess har Staffan arbetat med många liknande fall och gång efter annan lyser hans engagemang för vårt klot igenom under vårt samtal. 

– Jo, jag hyser en klockarkärlek för ämnet, det stämmer, ler han och därför är det heller ingen slump att valet av material när det gäller husets grund föll på återvunnet glas, så kallat foam glass, en metod som än så länge inte är särskilt beprövad i Sverige. 

Att välja typ av grund var en av de stora utmaningarna under byggets gång, enligt Staffan. De hade först en idé om att huset skulle stå på plintar men så här i efterhand är de väldigt nöjda med sitt val. 

– Det är en skön känsla att veta att vi inte har någon betong eller några cellplaster i grunden som råttor kan gnaga sönder. I stället känns det bra att veta att grunden är stabil och gjord av ett material som är oförstörbart, återbrukat och som går att återanvända igen, säger han. 

Omgivna av vild natur 

Under 1980-talet flyttade familjen till Stockholm och Staffan är fortfarande verksam på en advokatbyrå där.

– Jag har förmånen att kunna arbeta på distans och samtidigt njuta av det här, säger han och visar med handen mot den storslagna vyn utanför fönstret. Nedanför huset breder Voxsjön ut sig i glittrande stråk och ramas in av blånande berg i fjärran. Han befinner sig i Lenas ateljé som även fungerar som hemmets samlingsrum och matsal. 

– Här är vi omgivna av vild natur och jag fick tidigt lära av mina föräldrar som hade sin släkt här, och som på grund av detta ofta tog mig hit under min barndoms somrar, att Hälsingland är ett paradis på jorden, säger han och ler. Och visst gör det någonting med mig att jag vet att mina förfäder gick här nere på åkrarna och plöjde. Jag känner mig hemma. Här finns mina rötter.

Kärleken till Hälsingland har han spridit till fru och barn. För knappa femton år sedan köpte familjen ett gammalt hus i nationalromantisk stil som tidigare varit bostad för traktens skogsvaktare, att nyttja som sommarställe. Under pandemin 2020 valde paret att flytta upp på heltid och känslan av att de ville ha större utrymme för att kunna samla barn och barnbarn växte sig starkare. Efter funderande i olika riktningar kom de fram till att de skulle bygga ett nytt hus alldeles i närheten på den stora tomten, helt utifrån deras egna behov, ett av de viktigaste måstena var att deras enorma boksamling nere i Stockholm skulle kunna rymmas. Här talar vi 25 löpmeter bokhylla. 

– Vi mår bra av att ha våra böcker omkring oss. Det är viktigt för oss, berättar Staffan som förutom advokat även är författare och forskare. 

– Jag skriver sakprosa och boken som jag arbetar med nu har arbetsnamnet ”Betraktelser från ett berg i Hälsingland”. Ju äldre jag blir, desto mer fascinerar mig den symboliska bilden av trädgården och varje människa som trädgårdsmästare i vår gemensamma trädgård. Ja, Voltaire skrev ju redan på 1700-talet att vi måste odla vår trädgård, filosoferar han.

Ritat av dottern 

När beslutet om ett nytt hus väl stod klart var det en självklarhet att dottern Hanna som är arkitekt och driver den Stockholmsbaserade arkitektbyrån Fria Folket skulle rita det. 

– Hon känner oss och våra behov bättre än vi själva, skrattar Staffan och det var med varm hand vi gav henne fria händer. Men självklart har vi bollat tillsammans och samrått genom hela processen. 

Hanna har tidigare även ritat landskapshotellet Bergaliv som Staffan driver tillsammans med ett spahotell som ligger nere vid Ljusnans strand. Bergaliv består av två enskilt belägna hus byggda i samklang med den omgivande naturen och är placerade högt på ett berg, Åsberget, som tidigare fungerade som slalombacke. Tanken är att det på sikt ska komma att bli fyra små hotellhus på berget. 

Inspiration från hälsingegårdarna 

Staffan sitter i det numera berömda Bibliotekshuset och bakom hans rygg skymtar några av de 64 återbrukade Billybokhyllorna från Ikea. Bokryggar i all sköns färger står prydligt uppradade och ljuset flödar in genom de stora rutorna. Han ursäktar sig och reser sig för att släppa in hunden, en valp av rasen bearded collie. 

– Det är som att ha ett litet barn igen att ta hand om säger han och slår sig åter ner i soffan och fortsätter berätta. Bibliotekshuset är byggt med inspiration från de kringliggande traditionella hälsingegårdarna men själva byggnadssättet har äldre historia än så. 

– Redan under antiken placerade man fyra huskroppar runt en innergård, eller runt ett tun som man säger här i Hälsingland. Det var också vanligt att varje hus hade en egen funktion och även detta har Hanna tagit fasta på när hon ritat. Lena har en ateljé och jag har ett arbetsrum där jag kan skriva och jobba med min forskning. Där ägnar jag mig även åt musicerande och varje måndag övar jag tillsammans med Bollnäs spelmanslag. 

Som en välstämd fiol 

Huset som är klätt i kärnfuru från Hälsingland stod klart i september 2022 och paret har nu bott där i cirka ett och ett halvt år och därav upplevt årstidernas alla skiftningar. 

– Så här års när vårsolen börjar värma är det fint att gå in i växthuset och känna doften av jord och syre i luften. Vi har ett fikonträd som är över trettio år plus att vi odlar apelsiner, citroner, dill och allt det där andra. 

När han ombeds beskriva själva huset och dess känsla svarar han: 

– Att leva här påminner om livet på en båt – man lever nära naturen utan konstgjorda störningsmoment. När jag går här och svabbar golven får jag samma sköna känsla som när jag svabbade däcken på segelbåten vi hade nere i Stockholm. Huset är väldigt stilrent och vackert. Här finns harmoni, hemtrivsel och arbetsro. Varenda beståndsdel står i relation till de andra delarna av huset, allting stämmer precis som en välstämd fiol stämmer i musiken. /

Text: Lena Gustafsson
Foto: Hanna Michelson