Framåtblickande allkonstnär som vet hur man hanterar en röjsåg

Med erfarenhet och optimism hoppas Magnus Höij kunna bidra till positiv utveckling i en sektor som han menar har en hög grad av utvecklingspotential. 
— Vi står inför utmaningar men får heller inte glömma bort att vi sitter inne med ett stort samlat kunnande. 

Det råder förändringens tid både yrkesmässigt och privat för Magnus Höij. När vi möts är han just installerad på kansliet i Stockholm och familjens villa i Bromma har precis blivit såld. Om bara några dagar går flyttlasset till den nya lägenheten i Alvik. 
— Vi befinner oss i en ny fas i livet. Barnen är utflugna och vi har flera olika projekt på gång. Ett hus kräver både arbete och kärlek och det känns bra att stuva om lite och minska antal fronter att ta hand om. Min fru Helena är sedan två år landshövding i Dalarna och bor i residenset i Falun, vilket innebär att även jag gör det ibland. 

Image

Lockande uppdrag 

Det var flera saker som fick Magnus att ta sig an sin nya roll som vd. 

— Det är roligt att jobba med branschföreningar, jag har gjort det förut. Jag gillar den här typen av sammanhang där jag kan fungera som en brygga mellan företagande, förening och utveckling – här finns någonting som jag tror jag kan knyta ihop. Jag tycker om att företräda företag och företagare och enligt mig är näringslivet en oerhört viktig del av samhället. Demokrati, företagande och samhällsbyggande är frågor som engagerar mig. Glas är dessutom ett material med många positiva associationer, vilket gör uppdraget än mer stimulerande. De här första veckorna har jag lärt mig mycket om glas och jag lär mig nytt hela tiden. Som vi alla vet är det ett otroligt vackert och användbart material som skapar unika förutsättningar inom vitt skilda områden. Trots att glaset är ett gammalt material är det samtidigt väldigt modernt. 

Med sitt utifrånperspektiv tycker han att det är spännande att lära om branschens historia och ta den vidare in i framtiden. 

— Jag kommer in med andra ögon. Det är ett bra tillfälle att titta över sådant som kan behöva utvecklas. Jag tror att en branschförening måste vara i takt med både sina medlemmar och sin omvärld. Det är uppenbart för alla att vårt samhälle genomgår en stor förändring – vi ser nya sätt att exempelvis konsumera, umgås och bo. Min vision är att branschföreningen ska hjälpa till att navigera i omställningen och bidra till att anpassningen går så smärtfritt som det bara går. Jag ser även att branschföreningens roll är att bidra till att utvecklingen går mer i vår riktning. Vi behöver föra dialog med politiker och myndigheter och få dem att förstå vilken typ av hjälp vår sektor är i behov av för att kunna fortsätta att utvecklas på ett hållbart vis. Vi behöver även utveckla Glasbranschföreningens egen utbildningsverksamhet och arbeta vidare med att skapa opinion i viktiga frågor rörande regelverk, byggnormer och juridik med mera.

Förutom den snabba samhällsutvecklingen betonar Magnus hållbarhetsutmaningen och påminner om hur viktigt det är att tänka på återbruk och återvinning. 

Magnus, som är utbildad ingenjör, har varit verksam inom många branscher, men intresset för företagande har funnits med som en röd tråd sedan barndomen. 
— Under arton år bevakade jag it-branschen som journalist, redaktör och chefredaktör och har därför en god inblick i digitala kanaler och sociala medier. Senare bytte jag till Svenskt Näringsliv och jobbade under tio år som ansvarig för ett branschkansli, där jag företrädde arkitektkontor och teknikkonsultföretag. Jag var efter åren i Svenskt Näringsliv även branschutvecklingskonsult med basen i Falun. 

Som chef vill han vara tillgänglig, nyfiken och inkluderande. 
— Jag vill försöka förhålla mig öppen och ha insikt om att saker förändras och att det är positivt att prova nytt när det är möjligt. Jag är mån om att alla ska känna sig sedda och vill inte stå i vägen för utveckling genom att säga att det där har vi redan provat, eller att vi inte hinner. Jag vill vara modern, även om det är ett begrepp som är svårt att definiera. 

Han har aktivt beslutat sig för att vara optimist. 
— Det är så lätt att fångas i en pessimistisk världsbild. Jag tror inte att de bästa idéerna föds ur desperation utan snarare i en kontext där man tror på något. Sedan ska vi inte vara glättiga och slentrianmässigt säga att allt blir bra, för så är det inte alltid. Men min övertygelse är att vi måste försöka se möjligheter i saker och ting.

Tidigt engagemang för politiska frågor 

Om vi backar bandet – vem var pojken Magnus som sprang runt på klipporna i barndomens Hunnebostrand med saltmättade vindar i sitt hår? 

— Jag hade lätt för mig och tyckte om att gå i skolan. Redan som ungdom var jag politiskt aktiv och därför är det egentligen inte så överraskande att jag senare kom att vara verksam inom Svenskt Näringsliv. Däremot, att jag skulle komma att ägna mig åt journalistik och media var inte lika självklart, och man kan säga att det var bananskalet som ledde in mig på den vägen. Inte heller identifierar jag mig som journalist särskilt mycket, men det var en fantastisk plattform att ta avstamp ifrån och genom yrket hade jag förmånen att träffa intressanta människor och bevaka engagerande frågor. 

Han funderar och fortsätter: — Jag tycker om att skriva och att göra tidning var något jag uppskattade, och jag trivs med att stå på en scen. Kanske är jag lite fåfäng och troligen hyser jag ett visst behov av uppmärksamhet, men samtidigt är jag inte särskilt prestigefylld. Jag behöver inte vara någon storchef eller imperiebyggare för att känna mig till freds, men jag gillar att vara där det händer spännande saker.

Musik och måleri 

Att vara kreativ på olika vis är viktigt för Magnus. Sedan många år spelar han trumpet, även om han blygsamt betonar att det är på en begränsad nivå. 

— När jag pluggade i Linköping spelade jag en del med studentorkestern, men fick komma med för att jag hade busskörkort, säger han och skrattar åt minnet. 

— Däremot har spelandet lärt mig mycket om livet: att ett plus ett verkligen kan bli mer än två. Detta är speciellt sant om du spelar just trumpet. Att spela själv är ganska trist, även om du övar på fanfarer. Men om du spelar i en orkester tillsammans med andra trumpeter, tromboner, saxofoner, trummor, bas och piano, då uppstår något som verkligen är betydligt mycket mer än bara summan av delarna. 

— Jag misstänker att det liknar känslan av att spela i ett fotbollslag eller någon annan lagsport. Det krävs samspel och lagarbete för att nå riktigt långt. 

Numera är han öppen för att lyssna på olika slags musik, men hemma i pojkrummet på Bohuskusten var det Mats Nileskär och Soul Corner han rattade in. 

— Tidigt fick jag för mig att jag varken kunde eller ville vara ”allätare” av musik. Jag är uppvuxen med r&b, soul, hiphop och rap allt sedan 80-talet och framåt. Denna uppväxt har dock givit en del luckor i min musikkunskap så numera brukar jag köra ”temaveckor” på Spotify/Sonos-systemet hemma. En vecka med AC/DC, en annan vecka med Ebba Grön, ytterligare en vecka med Chicago och sedan en vecka med Paul Simon. Det har lärt mig att det finns en hel del annan bra musik än bara Stevie och Aretha … 

Utöver sitt stora musikintresse ägnar han sig åt teckning och måleri. 

— Hunnebostrand ligger nära den berömda konstskolan i Gerlesborg. Mina föräldrar, men ännu mer min farmor och farfar, umgicks med Arne Isacsson som ju grundade Gerlesborgsskolan – och var en av Sveriges mest kända akvarellkonstnärer och en framstående konstpedagog. 

— Det är roligt att Gerlesborgsskolan och även Konstnärernas kollektivverkstad i dag har en närhet till stenhuggeriet, som varit en viktig del av vår familj. Själv har jag aldrig riktigt lärt mig grunderna i detta hantverk, så någon stenhuggare har jag aldrig varit och kommer heller aldrig att bli. Däremot målar jag gärna akvarell, mest för mitt eget nöjes skull. Jag har aldrig haft någon utställning, men ibland händer det att jag målar enklare kort till födelsedagar eller inbjudningar, vilket bidrar till ett personligare anslag, det brukar vara uppskattat. När tid ges försöker jag mig på lite större projekt. 

Livet är mer än formler och matematiska uträkningar 

Magnus är en person som tycker om att vara i rörelse och han har många bollar i luften. 
— Jag gillar att komma i gång på morgonen och cyklar gärna till jobbet. Att spela golf, läsa böcker, lyssna på poddar och träffa människor är annat som ger mig energi. Jag tycker även om att gå i kyrkan. För mig finns där ett större sammanhang som ger perspektiv på livets vardagligheter – i kyrkan kan jag enklare möta mig själv. Jag är oftast väldigt rationell, men när det handlar om hur det är att vara människa finns inga matematiska formler att ta till. 

Han är också road av att diskutera stora frågor rörande politik och samhällsutveckling och det är viktigt för honom att ha kontakt med sina nära och kära. 
— Mamma är inte med oss längre, men varje dag ringer jag min far som ännu är vid god vigör. Han bor kvar i Hunnebostrand, men i somras sålde vi huset och numera bor han i en lägenhet inne i samhället. 

Ute på Sotenäset intill havet hittar Magnus lugnet och sinnesron. På senare tid har han även lärt sig att uppskatta skogen på samma vis. 
— Min fru kommer från Småland och vi äger en bit skog där och på sikt söker vi ett ställe att bo på i samma område. I helgen var jag nere och tog hand om våra tallplantor – det finns något väldigt rogivande med att gå och arbeta med röjsågen, säger Magnus och knäpper på sig cykelhjälmen. 

På senare tid när det varit mycket förändringar både yrkesmässigt och på hemmaplan har han kommit till insikt om att han saknar sina vardagliga rutiner, och det ska därför bli extra skönt att flytta in i det nya hemmet. 
— Vi har fått nycklarna, men vi väntar på att lägenheten ska målas om. Just nu bor jag i kappsäck och jag ser verkligen fram emot att få en egen säng och kaffekokare, säger han och skrattar innan han hoppar upp på cykeln, vinkar hej då och rullar ut i Stockholms eftermiddagsvimmel.