Kan vi anpassa skolmiljön för elevers välmående istället för medicinering?

I Sverige har vi som bekant skolplikt, vilket gör det obligatoriskt att under grundskoletiden vistas i en miljö med givna ramar och krav på prestation. Detta oavsett hur barnet mår eller trivs. Folkhälsomyndighetens studie om skolbarns hälsovanor visar att trivseln i skolan minskar, samtidigt som skolstressen ökar. Bland tretton- och femtonåringar har nästan en tredjedel en långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning, enligt Socialstyrelsen har exempelvis antalet adhddiagnoser bland barn och unga ökat med uppemot femtio procent de senaste tre åren. En ökning som ser ut att fortsätta och är störst bland flickor i åldrarna 10–17 år och unga kvinnor mellan 18 och 24. Bland pojkar spår Socialstyrelsen att så många som femton procent kommer att ha diagnoserna adhd eller add innan utvecklingen planar ut.

Image

Skolmiljön avgörande för hur funktionshinder utvecklas 

För såväl inlärningen som måendet är det avgörande att skolmiljön upplevs trygg, inkluderande och tillgänglig. Det gäller för alla. Även om läroplanen delvis ändrades hösten 2022 ställs fortfarande höga krav på att redan i tidig ålder ta eget ansvar för planering och organiserande av det egna lärandet. Elever förväntas hålla uppmärksamheten, styra sina impulser och förstå tid. Funktioner som ofta är underutvecklade hos barn med adhd som därför behöver särskilda anpassningar. Många är känsliga för ljud, synintryck, dofter, texturer och taktila intryck. De kan ha svårt att koncentrera sig på en uppgift (särskilt om den upplevs tråkig), hålla reda på sina saker samt strukturera sin vardag, vilket gör att det går åt mycket energi till att hantera symtomen. 

Börjar dagen fel kan orken vara slut redan när det är dags för frukost, det är dessutom svårt att fylla på med ny energi under dagen. Sömnen blir extra viktig och därmed också behovet av direkt dagsljus för att reglera dygnsrytmen. Även om adhd till stor del är ärftligt spelar miljön och stödet från omgivningen en viktig roll för hur funktionshindret utvecklas. Skolmiljön och tidiga insatser är avgörande.

Hjärnans utveckling

Rent fysiskt utvecklas hjärnan och det centrala nervsystemet annorlunda vid adhd, vilket gör att informationsbearbetningen och sättet att tänka och uppleva skiljer sig från personer utan diagnos. Vissa hjärnregioner utvecklas långsammare, bland annat amygdalan och accumbenskärnan som är delar av känslohjärnan. Negativa och positiva känslor påverkas. Belöningssystemet går i gång snabbare och premierar kortsiktiga belöningar framför dem som kräver väntan. Särskilt impulsöverföringen ställer till det, mer specifikt bristen på bland annat signalsubstansen dopamin och noradrenalin i synapserna. För detta finns olika läkemedel innehållande amfetamin eller metylfenidat. Vanliga biverkningar är aptitförlust, magont, illamående, ökad puls och förhöjt blodtryck, insomningssvårigheter, irritabilitet, muntorrhet och huvudvärk.

Inget nytt fenomen

Visserligen har antalet diagnoser ökat i modern tid, men adhd är långt ifrån ett nytt fenomen. Det som förr beskrevs som mental rastlöshet, bråkiga barn eller dålig moralkontroll vet vi i dag är symtom på neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

Den tidigaste referensen i litteraturen hittar vi i en tysk lärobok i medicin från 1775 där Melchior Adam Weikard
skriver som följer:

Sedan 2015 är bristande tillgänglighet också en form av diskriminering enligt diskrimineringslagen som säger att diskriminering förekommer när ”en person med en funktionsnedsättning missgynnas genom att sådana åtgärder för tillgänglighet inte har vidtagits för att den personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan denna funktionsnedsättning”.

Utformningen av fysiska lärmiljöer 

På sin webbplats skriver Boverket att glasade partier fyller många funktioner både i fasader och inuti byggnader, men beroende på hur de placeras finns det risk för visuell distraktion som försämrar förutsättningarna för lärande. Med hjälp av genomtänkt placering menar myndigheten att de fördelar som finns kan uppnås samtidigt som miljöerna främjar förutsättningarna för koncentration och lärande. Viktigt för alla, ”men särskilt för elever med psykosociala funktionsnedsättningar”, uppger Boverket det vara att undvika störande synintryck och distraktion. Människan reagerar instinktivt på rörelser, vilket innebär konkurrens om hjärnans resurser, växlandet från en aktivitet till en annan tar energi och lämnar mindre kvar till tänkandet eller lärandet. Glaspartier med utsikt skapar risk för visuell distraktion, särskilt om det rör sig många människor och mycket händer på andra sidan glaset.

Samtidigt menar Boverket att ”utblickar genom fönster och glaspartier ut mot naturmiljö ger förutsättningar för förbättrad problemlösning. Genom att titta på växter eller andra naturfenomen får hjärnan en välbehövlig återhämtning och miljön erbjuder även någonting att vila ögonen på som inte distraherar från arbetsuppgiften.” 

Genom att placera klassrum över gatuplan, där glaspartier är en bit upp på fasaden och därmed ovanför höjden där människor rör sig, minskar behovet av att minimera synintryck för elever som annars skulle ha behövt särskilda anpassningar och ger ändå goda utblicksmöjligheter. Samma sak gäller interiört, fönster högre upp på väggen eller med frostad nederdel minimerar störande intryck när elever sitter ner. Pedagogerna har fortfarande överblick över lokalerna som kan omfatta flera rum såsom klassrum, grupprum och gemensamma utrymmen. Att se varandra skapar trygghet. Också lamellgardiner som dras för vid behov kan minska distraktionen, dock på bekostnad av mängden dagsljus i rummet. Det är vanligt förekommande i många skolor att glaspartier täcks för med teckningar och annat, vilket kan resultera i att elever arbetar i miljöer med för lite dagsljus. /