Penslar & Fönster – renoverar fönster i egen verkstad i Nacka

Efter två dagar med ruskigt väder i Stockholm, sken solen upp lagom till mitt inbokade besök hos Penslar & Fönster i Nacka. Väl framme vid den tegelbyggnad som tidigare agerat lokstall för Saltsjöbanans tåg, välkomnas jag av Stefan och Katja Lindqvist – paret som äger fönsterrenoveringsfirman jag snart ska få veta mer om. När jag inledningsvis i vårt samtal berömmer byggnaden och de vackra fönsterna som pryder fasaden kan varken Katja eller Stefan hålla tillbaka. De håller med mig, men måste dock tillkännage att de är lite av skomakarens barn då några av fönsterna måste ses över. 

Jag visas in till fikarummet där vi slår oss ned med utblick över den del av lokalen där fönsterna målas. Väl i rummet hörs också det dova ljudet av en slipmaskin som går varm på våningen under oss. Vi börjar med att reda ut hur allt startade. Eller ja, efter att paret Lindqvist skrattandes har bollat ”börja du, nej börja du” ett par gånger. Ett tjivande som får mig tänka att det här är ett par som älskar att jobba tillsammans – en känsla som också bekräftas senare i samtalet. Nåväl, paret Lindqvists första kontakt med Penslar & Fönster inleddes 2008. Då när Stefan, som vi den tiden arbetade inom byggnadsmåleri, hörde av sig till tidigare ägarna av Penslar & Fönster angående ett jobb han behövde hjälp med. En kontakt som slutade med att Stefan inte bara fick hjälp, utan också ett erbjudande om att köpa verksamheten.

Sagt och gjort såg Stefan potentialen och bestämde sig för att ta över. Katja klev in 2010 för att ta hand om ekonomin, ytterligare ett par år senare började även sonen Victor som projektansvarig och även dottern Julia kliver in som rådgivare vid vissa strategiska beslut. Idag ansvarar Stefan till stor del för försäljningen, men ibland gör både far och son sällskap ut till kund som ofta möter dem med ett leende eftersom det till utseendet inte går att ta miste på deras släktband.

Katja om medarbetarna: ”är grymma på det dom gör”

Att Penslar & fönster drivs som ett familjeföretag är något som inte bara kunderna uppskattar menar Katja. De själva trivs med det. Inte minst Stefan och Katja som båda två är övertygade om att verksamheten inte hade varit där den är idag – om det inte varit för deras relation. Både på och vid sidan av jobbet. De trivs av att arbeta ihop och även om de ibland måste påminna sig på helgen om att ”nu släpper vi jobbet” har de sedan 2008 sett till att omsättningen tredubblats. Men det är inte enda bekräftelsen på att familjen Lindqvist byggt en välmående verksamhet – det syns också bland medarbetarna som idag är ett starkt team som verkar trivas på jobbet och är grymma på det dom gör säger Katja. Vilket Stefan håller med om och tar vid med beskrivningen av hur arbetsflödet i verkstaden har arbetats fram tillsammans med medarbetarna. De har tillsammans räknat på hur lång tid olika arbeten tar och därmed skapat det mest optimala flödet. Vilket inte bara hjälpt dem internt, utan också underlättat i dialogen med kund. Kunskapen sitter numer i väggarna i den gamla tegelbyggnaden i Nacka och därför kan kunden känna sig trygg med att lämna sitt fönster här menar Stefan.

Penslar & Fönsters alldeles egna tomteverkstad

Från det att ett fönster rullas in i verkstaden väntar en resa genom sex stationer innan det är emballerat och redo att skickas tillbaka till kunden – som i nästan 80 procent av fallen är en bostadsrättsförening. Rent krasst kan alltså så många som sex medarbetare arbeta med ett fönster, från första inventering till sista penseldraget av färg, innan det lämnar verkstaden igen. Katja berättar att vissa kunder som kommer förbi liknar arbetsflödet hos Penslar & Fönster med en tomteverkstad. Jag kan inget annat än hålla med och tänker att när det renoverade fönstret åter är på plats, måste kunden känna sig som ett barn på självaste julafton efter att ha levt i ett hem utan vare sig ljusinsläpp eller utsikt en tid.  

Utmanande att byta fönster i någons privata hem

För visst kan det vara en rätt tråkig och jobbig process för den som bor i en bostadsrättsförening och ska få sina fönster renoverade. Deras hem är ju trots allt en del av vår arbetsplats menar Stefan. Men nästan samtidigt bryter paret Lindqvist ut i ett skratt när de båda kommer att tänka på ett av mejlen som trillade in i inkorgen för ett par år sedan. Det mejl där en medlem i en bostadsrättsförening ställde frågan hur de skulle hantera hens fritt flygande undulater när de var på plats i lägenheten. Vänligt men bestämt fick de be hen att stänga in undulaterna. Och visst är det ett roligt minne, men det är också en utmaning de står inför; att arbetsplatsen till stor del är hemma i någons privata hem. Både Stefan och Katja sträcker dock på sig något när de stolt berättar hur rutinerna också i den delen av verksamheten har fallit på plats. De flesta samtalen och mejlen de får handlar om hur smidig processen upplevts och att personalen är både trevliga och lätta att samarbeta med.

Flera medarbetare får tillsammans verksamheten att utvecklas

Det är också i den drivkraften – att konstant vilja förfina och förbättra verksamheten för att göra det bättre för kunden – som Stefan hittar sitt varför han jobbar med det han gör. Men Katja avbryter Stefan med konstaterandet att driva företag är ju något Stefan alltid gjort och ska göra. Han testade att vara anställd ett tag, men det funkade ju inte riktigt. Med det sagt så har en förändring skett inom företaget de senaste åren berättar Katja. Från att Stefan och Katja haft full insyn i varenda liten detalj är de nu flera medarbetare som tillsammans får verksamheten att utvecklas. Ett resultat som i slutändan handlar om att som företagsledare våga släppa taget och lita fullt ut på sina medarbetare och deras kompetens. Med de orden reser vi oss från bordet i fikarummet och Stefan tar med mig på en rundvandring i byggnaden där det är fullt pådrag vid alla arbetsstationerna. Därefter säger vi hej då och jag ger mig ut i vårsolen igen. Mot bussen och till kansliets lokaler i Gamla stan där den gröna porten på skeppsbron har värmts upp av förmiddagens strålar.