Reseskildring från Stockholmsdistriktet studieresa till Prag och Lamberts Glashütte i Waldsassen, Tyskland, 15-18 februari 2024.
Klockan 04.20 den 15 februari rådde febril aktivitet vid incheckningsdiskarna på Arlanda. Sjätte distriktet var ovanligt tidigt uppe och förväntan låg i luften. En kort flygtur till Helsingfors, vidare flyg till Prag och en tre timmar lång bussresa senare steg 24 personer ut på klostergården i den lilla bayerska byn Waldsassen.
Efter att ha inkvarterats i var sin cell och fått en rundtur i klostrets världsberömda bibliotek bar det vidare av till den stora begivenheten, ett studiebesök på Lamberts Glashütte. Ett av väldigt få företag i världen som fortfarande tillverkar handgjort planglas.
Det hade hunnit mörkna och kanske sneglades det bakom en och annan tysk gardin när delegationen svenskar promenerade till fabriken som låg till synes öde i utkanten av byn. En skylt i vackert rött glas förkunnande att gruppen kommit rätt och Johan Lindblom från Svenska Glasstudion fann vant vägen in i byggnaden.
- Det här är mitt fjärde besök på Lamberts, sa han och lade till att han inte kan sluta fascineras över det hantverk som utförs här.
Väl inne möttes gruppen av vd:n Christian Baierl och hans medarbetare Michael. Långbord och backar med dryck stod uppradade i den varma verkstaden likväl som kringlor, potatissallad och kallskuret. Ur en av glasugnarna plockades en rykande het ”Leberkäse” fram, närmast att likna vid falukorv i bakform som namnet till trots innehåller varken lever eller ost, och snart var stämningen var på topp. Det skålades och åts i den mörka fabriken och skratten blandades med ljuden från ugnarna.
Ingemar Eriksson, ordförande för sjätte distriktet, överlämnande en symbolisk gåva i form av en bok om Sverige för nybörjare. Ett sätt att redan nu bana väg för nästa besök. För det var gruppen enig om redan nu, det här borde fler få uppleva!
När tallrikarna skrapats rena och flaskorna druckits ur var det äntligen dags för en rundtur. Inga bilder tillåtna, gruppen tät sammanhållen. I dunklet extra viktigt att hålla koll på var man satte fötterna. En obeskrivlig värme och dånet från ugnar med temperaturer på 1 450 grader slog emot oss.
Nattskiftet var i gång med att smälta glaset till morgonskiftets glasblåsare. Med jämna mellanrum öppnade någon luckor till brinnande ugnar och glasmassa rördes om, i den luft som bildar bubblor och i de fall kunder önskat någon av de 5 000 möjliga kulörerna blandade till rätt nyans.
Från skuggorna betraktade vi med stor respekt nattens hjältar utföra de heta sysslorna som lade grunden för nästa dags arbete. Kände den svidande hettan och bländades av elden, trots det behöriga avståndet. Svettiga och fyllda av intryck gick vi därefter till sängs för att invänta nästa rundtur och dem som skulle ta vid. Kanske var det Jesus på korset som vakade över våra bäddar eller de nya testamenten som låg på våra nattduksbord som skänkte lugn, nästa dag var alla uppe med tuppen för att fortsätta äventyret.
Tänk så annorlunda världen ter sig i dagsljus. Så även fabriken där det rådde febril aktivitet när gruppen återvände efter en stadig frukost. Hettan var densamma, men nu var nattens skuggor borta och luften fylld av nya ljud och rörelser.
Glasblåsare arbetade med graciösa, väl inövade rörelser. Fyllde lungorna till brädden, blåste ut i väl avvägda andetag. Snurrade blåspipor med förvånansvärd hastighet samtidigt som de vred glasbubblorna i de kärl som ger glaset önskad struktur. Ett snabbt snitt i änden och med ett ljudligt ploff öppnades glasblåsa efter glasblåsa. Formades med imponerande koncentration och tajming till cylindrar som genast fördes in i nästa ugn. Ett intuitivt lagarbete där nanosekunder avgör resultatet.
Föga förvånande tar det åratal att öva upp de färdigheter som krävs. Teamen, bestående av ”beginnern” som startar med att föra det flytande glaset till röret genom att vända på glasmakarröret i ugnen, ”mastern” som blåser massan till en cylinder och ”assistant” som bistår mastern, övervakas av dem med mest erfarenhet.
Åldermännen delar generöst med sig av sin kunskap om hur man tämjer elden och glasmassan, tillrättavisar och lär ut. Håller vakande ögon och avgör vilka som duger och har rätt känsla och talang. Hierarkiskt ja, men också en förutsättning för att träna upp yrkesskickligheten och gå skadefri.
I en annan ände av lokalen öppnas cylindrarna som har hunnit kylas ner. De skärs upp på längden i en ugn där glaset värms upp igen och viks ut. Med otrolig känsla för att inte förorsaka repor stryks sedan glaset slätt med en slags träbit fäst i ett långt skaft och kyls därefter ner igen. Ut kommer 3 mm tunna glasskivor med måtten 60 x 90 cm.
Efter att ha fått beskåda tillverkningen och glöden hos alla dem som hjälps åt i processen var det dags att beträda godisbutiken. Eller ja, showroomet fullt med glas i alla dess färger och former. En av dem som knappt visste vart hon skulle ta vägen så uppspelt blev hon, var Renée Kuhn från Blyfönsterspecialisten.
– Jag är bara så lycklig över att få vara här! Förstummad. Vilket hantverk! Jag är så imponerad av glasblåsarna, deras precision och hur de hjälps åt. Det som slår mig direkt är möjligheterna att få precis det jag vill ha både vad gäller färg och struktur. Tack vare att jag jobbar med det här glaset vet jag hur bra det är, hur lätt det går att skära och arbeta med.
– En maskin kan inte skapa en känsla! Det går inte att pressa fram den. Det krävs lång erfarenhet, menade Christian Baierl och visade många exempel på hantverksmässigt tillverkade glas.
Att få vara nörd bland nördar tyckte Johan Lindblom var härligt. Och visst är delad entusiasm dubbel entusiasm. Eller i det här fallet tjugofyrafaldig, för allas ögon lyste och det ställdes många intresserade frågor på väldigt detaljerad nivå.
Tillbaka på klostret för utcheckning och lunch fortsatte samtalen om glas. Och de har nog inte slutat ännu.
Egentligen var planen att efter lunch bege sig tillbaka till Prag, men varför det när tillfälle gavs att göra ännu ett besök på fabriken för att se tillverkningen av katedralglas? Efter en korvsallad, ja du läste rätt och det var precis vad det låter som - en sallad bestående av korvstrimlor, återvände gruppen en sista gång till fabriken för att även få se tillverkningen av katedralglas, något som särskilt Johan Lindblom var exalterad över att få beskåda. Katedralglas är inte munblåsta, utan tillverkas genom att glasmassa läggs på en särskild bädd och rullas ut med en rulle. Också det en traditionell hantverksprocess. Glaset får därmed två olika sidor, en slät till lätt vågig och en, den som pressats mot bordet, med hamrad struktur. Som namnet antyder är det primära användningsområdet kyrkobyggnader.
När dagskiftet till slut hängt upp sina kläder på tork framför ugnarna och lämnat över till nästa gäng, bar det av till bussen för vidare färd mot Prag. Landskapet swishade förbi och Bayern övergick till Tjeckien. Några timmar senare var gruppen framme i Europas geografiska mitt, den gyllene staden. Rik på kultur och med en brokig historia där svenskar på mer ont än gott gjort avtryck. Incheckning på trevliga K+K Hotel Central i art décostil invid Kruttornet och det ståtliga folkets hus Obecni Dum. Därefter femrätters middag på medeltidskrogen U Pavouka där soppa, spenatfyllda pannkakor och grisknän sköljdes ned med öl alltmedan det fäktades, dansades magdans och jonglerades mellan borden.
Sjätte distriktet ligger aldrig på latsidan. Så heller inte denna lördagsmorgon som startade med konferens på hotellet. Per Sjöhult, tidigare vd och ordförande för Glasbranschföreningen, drog anekdoter under ledning av Ingemar Eriksson. Melinda Lemke, projektledare för fasadföretagen och hållbarhetsansvarig, pratade klimatresa mot fossilfrihet. En lunch på det och så var det dags att utforska staden på riktigt med en svensktalande guide.
Det astrologiska uret från 1400-talet blandades med historiska byggnader, judiska kvarter, en promenad över den berömda Karlsbron och ett besök vid John Lennon-muren där unga tjecker under 80-talet gjorde icke-våldsamt uppror mot kommunistregimen med politisk graffiti.
Mer kultur blev det också på Bohemia Goose där det bjöds på provning av fem olika sorters öl.
De flesta hittade tillbaka till hotellet och mirakulöst nog var alla punktliga till resans sista middag i förstklassig italiensk anda. Skratten tonade ut i den begynnande vårnatten där nya vänskapsband knutits, insikter berikat och nördar har fått vara nördar bland likasinnade. Ett minne för livet.
Lamberts Glashütte byggdes 1906 och är en av endast få kvarvarande tillverkare i världen av handgjort planglas.
Den goda tillgången på sand och skog för eldning gjorde Waldsassen till en lämplig plats för glastillverkning.
Ugnarna går dygnet runt, året om och får aldrig slockna eftersom de då kollapsar. Trycket från elden håller konstruktionen uppe. Varje glas är unik och signeras av glasmakaren.
I Sverige var allt glas som användes fram till och med 1930-talet munblåst och bör därför vid renovering också ersättas med munblåst glas. Lamberts Restauro, munblåst klart planglas, är troligtvis det glas som säljs mest i Sverige. Typexemplet är ett av 1910-talshusen i Enskede, Sveriges första trädgårdsstad.