Sommarjobbaren som blev kvar på ett av Sveriges äldsta glasmästerier

Styrkan ligger i att ha många ben att stå på. Och att ägna liten som stor kund samma uppmärksamhet. N.P. Ringström AB på Söder i Stockholm är nu inne på sin femte generation tack vare en enorm känsla och förmåga att lyssna in vad som väntar bakom hörnet. Bröderna Ringström har inte irrat bort sig i nostalgins vindlingar.

Det är med andakt som jag närmar mig det ockragula huset på Östgötagatan 9, ett av Sveriges äldsta glasmästerier. Lägre än andra byggnader i omgivningen och med en patina som andas 1700-tal. Väl inne stegras känslan till det sakrala. Slitet, nött och avskavt men med skimrande drömmar i glas som dröjt sig kvar. En hörna upptas av glaskupor, lyktor och diverse inredningsdetaljer som en gång lämnades in för lagning men aldrig blev hämtade. Prover på blyinfattat glas, som kopierats och pryder stans entréer från förrförra sekelskiftet, samlas med senaste kollektionen bad och kök.

Jag har stämt träff med Michael Ringström för intervju klockan 09.00 men ombeds vänta. Michael pratar i telefon med kund. Han är den äldste av de två bröderna Ringström som båda har vigt sitt liv åt N.P. Ringström AB i egenskap av delägare och projektledare. I delägarskapet ingår också en tredje part, Peter Hellberg som liksom de två bröderna blivit en allt i allo.

Michael är den som ofta tar de första kundkontakterna, marknadsför, säljer och leder en del större projekt i glas och metall. Uppenbart är att kunden går först men vad gör det mig? Att vänta kan vara nog så spännande och tankeväckande för in kommer denna isiga morgon en ung man med ett fönster som förmodligen hör hemma i ett orangeri. Det är som att rosenbladen frusit fast i det tunna glaset och tagit med sig sommaren in i lokalen. Fönstret ska kittas och det är Johan Ringström som tar hand om både fönster och kund. Storebror Michael fortsätter att prata i telefon.

Har jobbat ihop hela livet

Klockan blir tio och nu frågar Johan diskret om han kanske ska skynda på samtalet. Han kan sin bror. Herregud! Dom har jobbat ihop hela livet.

– Nej, låt honom hållas, svarar jag i vetskapen om att det blir desto roligare när han väl dyker upp, vilket han gör klockan 10.30. Utan minsta tecken på stress.

– Som egenföretagare måste man kunna hantera stress, säger en leende Michael Ringström som varit i farten sedan 06.00.

När det gäller kundkontakt finns förresten inget som heter stress. Mötet med en kund är i det närmaste heligt.

– Man måste vara ödmjuk för man vet aldrig vad det är för kund man har framför sig och vad en ytterligare eventuell kontakt kan resultera i. Man måste också alltid göra sitt bästa. Ett bra utfört jobb är den bästa marknadsföringen. Det sägs att en nöjd kund sprider det han tycker till tre och en missnöjd till elva.

Byggnaden som vi befinner oss i är från 1700-talet och blåmärkt vilket betyder att den har synnerligen höga kulturhistoriska värden. Men Ringströms Glas, som startades 1886 av Nils Petter Ringström, höll de första åren till i en annan del av stan innan de i början av 1900-talet flyttade in på Östgötagatan 9. Fyra våningar om 500 kvm att husera i och fascinerande är att allt är idag som det var då!

Den lilla byggnaden från 1600-talet som stod inne på gården fram till 1970 - talet är emellertid borta. Michael kommer särskilt ihåg stadsmuseets vandringar där man stannade upp på ”hans” gård och beundrade det märkvärdiga trehundra år gamla huset. Det är hans starkaste minne från sina första tio år på Östgötagatan. Familjen bytte då bostad men flyttade efter några år tillbaka till ljudet av skärmaskiner och spring i knarrande trappor.

Michael ville gå sin egen väg

Michael kom visserligen att sommarjobba i familjeföretaget men ha det som yrke var inte hans första tanke. Han ville gå sin egen väg. Utbildade sig inom marknadsföring och fick jobb i reklambranschen. Men så en sommar…

– Pappa bad mig jobba i företaget, hoppa in, för det behövdes folk. Och jag blev kvar.

Det har han inte ångrat. Han har fått vara med om den spännande utvecklingen från den lilla glasrutan till de stora entreprenadjobben. Tryggt inlämnad i en kulturskatt som han blivit en del av. Ja, men tänk! Mosebacke torg, Söders höjder och Katarina kyrka, platser som klingar välbekant även för en icke stockholmare.

I Katarina kyrka är Michael döpt, konfirmerad och vigd och där är hans barn döpta. Katarina kyrka är familjen Ringströms kyrka. Under 1990-talet skulle den också bli deras arbetsplats.

Natten till den 17 maj 1990 stod Katarina kyrka, byggd 1695, i lågor. I gryningen var nästan bara ytterväggarna kvar.

Fick uppdraget att glasa hela kyrkan

– Klart jag blev påverkad. Alla de stora händelserna i vår familj har ju ägt rum där.

Uppdraget att glasa om kyrkan gick sedan till – N.P. Ringström AB.

Katarina kyrka är bara en av alla de kyrkor i Skandinavien som Ringströms Glas restaurerat. Uppgiften om hur många varierar från 700 till 900. Michael är osäker på antalet men ett par som spontant kommer upp i vårt samtal är domkyrkorna i Skara och Visby som förde med sig spännande samarbete med några av våra främsta glaskonstnärer.

Bo Beskow var ju den som designade det berömda rosettfönstret i Skara domkyrka och det var Michaels farfar, Gustav Ringström, som under åren 1945 – 1976 förverkligade konstnärens idé. Mötet med glaskonstnären Pär Andersson vid renoveringen av Visby domkyrka och Swertingska kapellet på mitten av 1980-talet är ett annat bevis på ett givande och tagande över gränserna. Och, ännu ett namn som dyker upp är Erik Höglund vars skaparglädje resulterat i åtskilliga samarbetsprojekt.

Samtalet är, framgår det i mitt samtal med Michael Ringström, en del av hans arbete och något som han skattar högt.

Gillar att samarbeta med arkitekter

– Jag gillar till exempel att ta emot arkitekter. Så stimulerande. Många tycker det är besvärligt men det är arkitekterna som skapar grunden för vårt jobb. Det är viktigt att vi förstår varandras förutsättningar. Jag vill kunna säga att ”det där blir inte bra”, men då måste jag ha på fötter. Å andra sidan är det arkitekterna som gör att vi kommer på fötter. Vi behöver varandra.

Att bli slussad genom de fyra våningarna är en historielektion från det blyinfattade glasets era till de stora entreprenaderna. Dels alla glasproverna i lager på lager, 100-tals färgnyanser och inte att förglömma den värdefulla samlingen katedralglas. Det munblåsta, lite buckliga kulturglaset som visar upp sig i fyrtiotalet nyanser. Dels de små verkstäderna, glasmästeri, konstglas, glasblästring, inramning och snickeri, som håller 20-talet anställda sysselsatta och där det sjuder av liv.

Det dagliga springet upp och ner i trappor ger perspektiv.

– Glas är beständigt, något som överlever sig själv. Varje gång jag kommer in i ett hus från tiden för förrförra sekelskiftet tänker jag att det där har vi kanske gjort! Det är en speciell känsla.

Nu stannade det ju inte vid blyinfattningar. Det ska gudarna veta. Om vi ska zooma in den verkliga förändringen och vägen in till de stora entreprenaderna var det utvecklingen inom området montering av metallpartier. Ringströms Glas hängde med i det som hände och till slut kom utmaningen de väntat på.

– Vi fick nämligen möjligheten att testa ett nytt system, ett exklusivt metallpartisystem, berättar Michael.

Och med det var N.P. Ringström AB fast i kombinationen aluminium, glas och stål. Förlösaren hette Schüco och Soreg. Djärva tankar föddes.

– Varför skulle vi inte också kunna göra det?

Tanken på nya möjligheter triggade. Viktiga samarbetspartners, som Öjebyns Glas och Aluminium och Stålpartier i norr, dök upp.

Ett område som blir allt mer komplext

– Ett oerhört spännande område som hela tiden utmanar. Lås, beslag och automatik blir mer och mer komplext. Och allt det måste jag behärska. När man säljer måste man kunna förklara för kunden vad det är man säljer.

Stora projekt som Ringströms Glas kan lägga till sitt cv är Telegrafberget, Kvarter Skäret Hufvudstaden och Naturhistoriska riksmuseet.

Vi befinner oss nu på våning två och tittar från lastbryggan ner på gården. Huset från 1600-talet har fått ge plats för av- och på-lastning och nya satsningar som väntar.

– Återvinning, ett måste för att hålla sig kvar i branschen. Vill man inte satsa på det kan man stå utan arbete. Det handlar om att alltid ligga i framkanten och att vara nyfiken

Heter man Michael Ringström har man förstås också spanat in ett nytt glas. Vakuumglaset.

– Det kommer att bli revolutionerande. Vakuumglaset är ett varmare glas vilket gör det perfekt i alla kulturbyggnader där man inte kan få in isolerglas. Jag väntar på den dag då Statens Fastighetsverk ringer och gör en beställning. Jag bevakar.

Sista generationen Ringström?

Om knappa decenniet är Michael Ringström pensionär och kan dra sig tillbaka. Han talar redan om den dagen men handen på hjärtat, hur kommer det att gå?

Svaret blir ett leende. Något säger mig att det blir svårt att hålla sig borta från Östgötagatan 9. Om inte ska han väl vara mentor åt en sjätte generation Ringström?

– Det blir det inget av med. De kommer inte gå i våra fotspår.

En försynt återblick. Hur var det inte med Michael själv en gång i tiden?

Fakta Michael Ringström

Namn: Michael Ringström
Ålder: 56 år
Yrke: Egenföretagare
Familj: Hustrun Lena och deras två barn, Marcus 23 år, Malin, 20 år
Bostad: Villa i Saltsjö-Boo i Nacka kommun. Fritidshus på Ingarö.
Fritid: Träning, cyklar mountainbike, långpromenader, skärgården och Ingarö.
Läser: Lyssnar med förkärlek på poddar och följer med i allt som rör ekonomi, börs och makroekonomi.

Text: Kerstin Wallin
Foto: Sören Håkanlind