Flyttfågelforskaren som utvecklat en flygtunnel för att testa fågelskyddsglas

Image

Martin Rössler är forskare vid Biologische Station Hohenau-Ringelsdorf och har forskat om fåglar i över 40 år. Ett intresse som har lett till att han bland annat har utvecklat en experimentell flygtunnel för att testa fågelskyddsglas i praktiken.

Hur uppkom intresset för fågelskyddsmarkeringar i glas?
– Som unga ornitologer grundade vi 1994 en ringmärkningsstation för fåglar i Hohenau an der March i östra Österrike där vi fortfarande ringmärker cirka 4 000 fåglar om året. 2004 blev jag uppringd av Wiener Umwelt Anwaltschaft som undrade om vi kunde hjälpa dem att ta fram markeringar för att hindra fåglar från att flyga in i fönster. De ville att jag skulle ställa upp en 50 meter lång glasvägg med nät bakom och framför för att testa olika lösningar, berättar Martin. 

Idén var praktiskt svår att genomföra, exempelvis kunde de omöjligen kontrollera näten dygnet runt sju dagar i veckan. De hade ständigt behövt ta bort och sätta tillbaka allt glas. Men där väcktes Martins intresse sig för temat som ledde till att han bland annat utvecklade en testanläggning i form av en tunnel, även den med nät som förhindrar att fåglarna faktiskt krockar in i glasen. Martin förklarar hur tunneln fungerar:

– Efter att fåglarna har ringmärkts vid ringmärkningsstationen används de för provflygning. De vid dagsljus vana fåglarna placeras i den mörka änden av tunneln och flyger omedelbart och snabbt till den ljusa änden med skyddsnät framför en markerad och en omarkerad glasruta. Därefter släpps de friska fåglarna ut i naturen. I testförsöken mäter vi vilka glas de undviker. För att säkerställa att ljusförhållandena alltid är symmetriska kan hela tunneln riktas efter solens position.

Hur uppfattar fåglar glas?
– Fåglar kan inte se ostrukturerat glas, det uppfattas antingen genomskinligt som luft eller så speglar det landskapet genom vilket fågeln flyger obekymrat. Med markeringar kan hindret glas dock synliggöras. Vi har inte kommit på något bättre sätt ännu, dock arbetar vi med att utveckla lösningar som stör människor så lite som möjligt. Markeringarna måste kontrastera väl och vara tillräckligt stora för att fåglar ska se dem och uppfatta att "här passar jag inte igenom". Fåglar ser i allmänhet sämre än människor. De flesta behöver ett stort synfält med sikt runtom (fiender!) och inte så stor synskärpa framåt. Man skulle kunna säga att fåglar flyger "ur ögonvrån". Därför är minimal storlek, maximalt avstånd och minimal kontrast viktig.

Vilka fungerande lösningar finns på marknaden?
– Pilkington började intressera sig för fågelskydd på allvar 2013. De var pionjärerna och utvecklade en tunn, tunn metallbeläggning i ränder. En form av spionspegel där ljuset speglas starkt och kontrasterande. Ränderna har efterhand blivit oskarpare för att passa arkitekterna, men egentligen var den första lösningen med skarpa ränder bäst.

Glas speglar och när solen skiner är dessa speglingar mycket ljusa och kontrastrika. Martin betonar därför att de flesta markeringar måste sitta på utsidan av glaset, markeringar inuti isoleringsglas döljs lätt av reflektioner. Endast mycket starkt reflekterande element kan placeras i isolerglas och komma igenom. Det mest kända undantaget är enligt Martin för närvarande Eastmans Flysafe-lösning.

– Uppfinnaren Rouven Seidler har utvecklat små, starkt reflekterande metallplattor som arbetas in i folien i laminerat glas. De reflekterar så starkt att de inte behöver sitta på utsidan.

Finns det även lösningar där prickarna bränns in i glaset med en laser?
– Laseranordningar för att göra markeringar är naturligtvis tekniskt sett lämpliga, dock är laserns främsta egenskap att skapa mycket precisa fina strukturer medan markeringar jämförelsevis är grova och stora. Fina strukturer ses inte av fåglar. Ränder bör vara minst tre eller fem millimeter breda, prickar bör vara minst nio till tio millimeter i diameter.

Finns det osynliga markeringar?
– Arbetet med transparenta markeringar går framåt även om det kommer att ta lite tid innan estetiken och tekniken passar, för osynliga är de inte. Fraunhofer (Freiburg, DE) är föregångare på området. Även UV-lösningar är för det mesta inte helt osynliga. Huvudproblemet med UV är att det i alla tester vi har genomfört i Hohenau hittills inte har fungerat eller bara fungerat marginellt. Av de 47 markeringar som har testats med samma metod sedan 2014 ligger den bästa UV-markeringen på plats 38, alla åtta testade UV-markeringar ligger bland de tio sämsta. Att säga att fåglar ser UV är därför otillräckligt. Differentierade vetenskapliga arbeten visar att mekanismerna för rörelsesyn är UV-blinda. Detta gäller även för fåglar som i valet av partner eller i sitt födosökande uppmärksammar UV-reflektioner. I naturen fungerar UV alltid attraherande, aldrig som en avskräckningsmekanism.

Produktcertifieringar
I USA finns en stark organisation i American Bird Conservancy, ABC, som driver fågelskydd hårt och har fått igenom en del lagstiftning. De har även ett certifieringsorgan för produkter. Martin menar att de amerikanska testerna är genomsiktsförsök, om en markering fungerar i fönster och fasader dock i hög grad beror på reflektioner och glasrutornas reflekterande egenskaper. För närvarande finns det enligt honom bara en anläggning i världen, den i Österrike, som har det komplexa testförfarande som krävs.

I publikationen Vogelfreundliches Bauen mit Glas und Licht (fågelvänligt byggande med glas och ljus) utgiven av den schweiziska stiftelsen Sempach skriver Martin Rössler och sju andra ledande specialister från Schweiz, Tyskland och Österrike om åtgärder för att säkra glas i byggnation. Råden riktar sig framför allt till arkitekter och projektörer och finns i nuläget på tyska, franska och italienska.

Det här är en artikel från tidningen GLAS. Läs tidningen GLAS för mer inspiration och kunskap om glas i arkitektur och byggnation.